Under många år har jag använt studieresor som en del av undervisningen i historia, Europakunskap och samhällskunskap. För mig har utgångspunkten varit att eleverna ska vara förberedda före resan, få en aktiv roll på plats och ges möjlighet att bearbeta sina erfarenheter efteråt.
Tre modeller för studieresor
Jag har använt flera olika sätt att göra eleverna aktiva under studieresor. Tre modeller har fungerat särskilt bra.
1. Varberg – möt källorna på plats
Inför resor till Varbergs fästning arbetade eleverna i Historia 1 med historiska källor och källkritik.
Bockstensmannen och den så kallade Kulknappen blev naturliga exempel redan före resan. Eleverna fick fundera över vad vi faktiskt vet, vad som bygger på tolkningar och hur säkra slutsatser historiker kan dra utifrån olika typer av källmaterial.
På Hallands kulturhistoriska museum mötte de sedan de verkliga föremålen. Det gjorde den källkritiska diskussionen mycket mer konkret. En sak är att läsa om en historisk källa i ett klassrum. En annan är att stå framför själva föremålet och försöka avgöra vad det egentligen kan berätta.
Fästningen gav dessutom möjlighet till rollspel och andra övningar där den historiska miljön blev en del av undervisningen.
2. Warszawa och Lublin – eleverna blir guider
Inför studieresan till Warszawa och Lublin förberedde eleverna olika historiska teman som de sedan redovisade på plats.
Resan innehöll bland annat POLIN, det judiska och mångkulturella Lublin, Majdanek och Warszawaupprorets museum. Elevernas redovisningar placerades där de historiska händelserna faktiskt hade utspelat sig.
Den grupp som hade arbetat särskilt med Warszawaupproret fick också ansvar för delar av guidningen på museet. Eleverna blev därmed inte bara mottagare av information utan också kunskapsförmedlare till sina klasskamrater.
Det skapar ett tydligare ansvar för förberedelserna. När eleven vet att den egna kunskapen ska användas inför andra på själva platsen får uppgiften en annan tyngd.
3. Bryssel – två minuters reflektion
Vid studieresan till Bryssel i Europakunskap använde vi en annan modell.
Efter varje studiebesök fick eleverna i mindre grupper spela in en kort videoreflektion på ungefär en till två minuter.
De utgick från tre enkla frågor:
Vad lärde vi oss?
Hur hänger det ihop med kursen?
Vad överraskade oss eller var särskilt intressant?
Reflektionerna gjordes efter besök på bland annat Europaparlamentet, House of European History, Sveriges ständiga representation vid EU och Malmö stads representation i Bryssel.
Poängen var inte att skapa snygga filmer. Eleverna skulle stanna upp och formulera vad de faktiskt hade tagit med sig innan nästa programpunkt började.
Tre olika vägar till samma mål
De tre modellerna är olika, men grundtanken är densamma. Eleverna ska inte bara följa med. De ska komma förberedda, få något att göra på plats och få anledning att tänka vidare efteråt.
Det är då platsen blir en del av undervisningen.
Fördjupning på Malmö delar
På Malmö delar finns ett mer utförligt material om hur studieresor kan planeras före, under och efter resan, med konkreta exempel och elevuppgifter.