På plats vid Haus der Wannsee-Konferenz i Berlin, där femton representanter för SS, nazistpartiet och den tyska statsapparaten samlades den 20 januari 1942.
Den 20 januari 1942 samlades femton män i en villa vid Wannsee i Berlin. Under ett möte som varade omkring en och en halv timme diskuterades hur den så kallade slutgiltiga lösningen på judefrågan skulle samordnas. Mördandet hade redan börjat. Här handlade det om att organisera och effektivisera det.
Ett möte på nittio minuter
Den 20 januari 1942 samlades femton män i villan vid Wannsee. De representerade SS, nazistpartiet och flera av Nazitysklands viktigaste ministerier och myndigheter. Mötet leddes av Reinhard Heydrich, chef för Reichssicherheitshauptamt, och Adolf Eichmann förde protokollet.
Mötet har blivit en symbol för Förintelsen, men här fattades inte beslutet att mörda Europas judar. Massmordet hade redan börjat. Hundratusentals judar hade skjutits ihjäl bakom östfronten och deportationerna var i gång.
I Wannsee handlade det i stället om hur den så kallade slutgiltiga lösningen skulle samordnas mellan olika delar av den tyska statsapparaten. Massmordet på judar pågick redan, framför allt i de ockuperade områdena i öster. Under omkring en och en halv timme diskuterade tjänstemän och SS-ledare hur deportationerna och mördandet skulle samordnas och utvidgas till det tyskockuperade Europa, med planer som omfattade Europas judar i ännu större skala. Därefter följde lunch.
Deltagarna vid Wannseekonferensen representerade SS, nazistpartiet och den tyska statsapparaten. Flera av dem var jurister och höga ämbetsmän.
Elva miljoner människor på en lista
I det bevarade protokollet från mötet finns en tabell över den judiska befolkningen i Europas länder. Totalt räknade nazisterna med omkring elva miljoner judar som skulle omfattas av den ”slutgiltiga lösningen”.
Listan visar omfattningen av planerna. Där finns inte bara judar i Tyskland och i de redan ockuperade områdena. Även judar i länder som ännu inte stod under tysk kontroll räknades med.
Protokollet är skrivet på ett byråkratiskt och administrativt språk. Bakom formuleringar om deportation, arbete och ”evakuering” fanns ett pågående massmord som nu skulle samordnas över stora delar av Europa.
Villan vid Wannsee är i dag minnesplats och museum. Genom fönstren syns trädgården och sjön utanför.
Förövarna efter kriget
De femton männen som samlades i Wannsee fick mycket olika öden efter kriget. Reinhard Heydrich dödades redan 1942 efter attentatet mot honom i Prag. Adolf Eichmann flydde efter kriget till Argentina, men spårades upp av israelisk underrättelsetjänst 1960. Han fördes till Israel, ställdes inför rätta och avrättades 1962.
Flera av de andra deltagarna dömdes efter kriget, men långt ifrån alla ställdes till svars för sin roll i Nazitysklands förföljelse och massmord. Några kunde återgå till yrkeslivet i efterkrigstidens Västtyskland.
Utställningen i Wannsee följer deltagarna både före och efter mötet. Det gör också tydligt vilka de var: inte bara SS-män, utan höga tjänstemän och representanter för ministerier och myndigheter som medverkade till att organisera Förintelsen.
Utställningen i Haus der Wannsee-Konferenz följer männen som deltog i mötet och deras fortsatta öden.
Från Wannseekonferensen till Max Liebermann
Bara en kort bit från huset där Wannseekonferensen hölls ligger en annan villa vid Wannsee. Den tillhörde Max Liebermann, en av Tysklands främsta impressionister och en central gestalt i Berlins konstliv. Liebermann var jude och hans liv och familj kom att drabbas hårt efter nazisternas maktövertagande.
Här skapade Liebermann också sin fantastiska trädgård. Den blev en viktig inspirationskälla för hans impressionistiska måleri och återkommer i många av hans målningar. I dag är trädgården återställd och ger besökaren möjlighet att möta samma miljöer som Liebermann målade.
Max Liebermanns villa vid Wannsee, bara en kort bit från huset där Wannseekonferensen hölls.
Max Liebermann och nazismen
När nazisterna tog makten 1933 var Max Liebermann 85 år gammal. Som jude trängdes han undan från det tyska kulturliv där han under årtionden hade varit en av de mest betydelsefulla konstnärerna. Han lämnade posten som hederspresident för den preussiska konstakademien och dog i Berlin 1935.
För familjen fortsatte förföljelsen. Hans änka Martha Liebermann tvingades lämna villan och nazisterna tog kontroll över fastigheten. När hon 1943 stod inför deportation tog hon en överdos sömnmedel. Hon avled några dagar senare.
Villan och trädgården har senare återställts. I dag visas här Liebermanns konst och berättelsen om hans liv, samtidigt som den återskapade trädgården gör det möjligt att känna igen motiv från målningarna.
Den återställda trädgården vid Liebermannvillan. Trädgården var en återkommande inspirationskälla och motiv i Max Liebermanns impressionistiska måleri.
Två villor vid samma sjö
De båda villorna ligger bara en kort bit från varandra vid Wannsee. I den ena samlades representanter för den nazistiska staten för att samordna förföljelsen och mördandet av Europas judar. I den andra levde och arbetade Max Liebermann, en av Tysklands främsta konstnärer, som själv kom att drabbas av nazisternas antisemitiska politik.
I dag är båda villorna museer. Tillsammans berättar de från två helt olika perspektiv om Tyskland under nazismen och Förintelsen.
I nästa Stefans Historia på plats går resan vidare till Gleis 17 i Grunewald, en av platserna varifrån Berlins judar deporterades österut.
Källor och vidare läsning
Haus der Wannsee-Konferenz – utställningen, Wannseekonferensen, protokollet och deltagarna.
Liebermann-Villa am Wannsee – Max och Martha Liebermann, villan och den återställda trädgården